"Stockholm blir aldrig min stad"

Sjöng allra käraste Håkan en gång, och jag tror nog det är enda gången jag tyckt att han sagt något annat än sanningen. Stockholm är fint, Stockholm är bra och jag känner mig förvånansvärt hemma där. Även om stockholmarna verkar leva i en snabbare värld än mig samt nästan alltid vekar ha bråttom dit de ska. Nog om det nu. Vad hände med att blotta dit liv inför andra, helt okända människor, genom dina favoritsätt att uttrycka dig på? Stockholm, Gotland och livet inför skolstart om två dagar kom emellan. Jag har en hel hög med bilder från helgen och Visby och deckarfestivalen. Men jag har inte funnit ork eller motivation att sätta mig ner och redigera. Än! Har börjat lite smått, men det har liksom inte varit lockande att sitta kvar framför skärmen när en likagärna kan njuta i solen, som nu for once tittat fram, med en av de bättre av böcker.
Annars har jag köpt lite tråkiga skolsaler till skåpet bla, magneter, bokstöd samt rosa post-it-lappar. Även ett par skor, hur fina somhelst och som himlen för fötterna. Dessa, och andra mer eller mindre fina bilder från senaste 5 dagarna, och längre än så, finns att skåda på min instagram (zara.andersson) för den som vill och har lust.
12 månader, 52 veckor, 365 dagar | |
Upp